ett år sedan

i tisdags den 1:e maj var det exakt ett år sedan jag kom ut från kampharnas toalett och grät, hade precis fått reda på att jag var gravid och visste direkt att en abort inte var ett alternativ! Med blandade känslor åkte jag hem och berättade det för ålen som blev överlycklig. Och nu idag sitter jag här med min snart 4 månaders bebis påg i knäet och kan knappt förstå hur lyckligt lottad jag är. Han är den finaste som finns och den bästa oplanerade lilla sak jag någonsin gjort och kommer att göra. Du förgyller mitt liv och mamma älskar dig mest i hela världen William!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0